Andra människors projiceringar

Så himla kränkande. Fick svar idag ifrån stadsdelen för jag lämnade helt fräckt upp min tidrapport för det jag jobbat för L under december till handläggaren som utreder hans behov av boendestöd.

Fick ett mail direkt, där hon irriterat informerade mig om att hon inte har hand om några utbetalningar, ingenting har hon med det att göra. Däremot skrev hon ett syrligt svar till mig ang att jag 1 ggr / veckan mailar henne information ang min sons mående, vad som händer, om det finns några planerade tider med psykiatrin osv.

- XXX boendestödjaren har inte kunnat få tag på L vare sig via telefon eller sms så han har inte kunnat hjälpa L under december. Du skulle ju ge XXX en nudd (till dörren) så han skulle kunna komma till L lättare om han inte fick tag i honom. Du kanske inte vill att L ska få hjälp av XXX?

Såna här saker gör mig egentligen vansinnig. Vad har hon för rätt att ifrågasätta överhuvudtaget? Vilken rätt har man som handläggare på stadsdelen med att komma med underliggande skuld till en förälder? Hur kan man som mänsklig göra så?

Om hon nu tycker att jag inte bryr mig om min son, och ifrågasätter om jag inte vill han ska få hjälp så kan hon väl bara fråga, istället för att komma med underliggande syrliga ironisernade påståenden. Usch, bara för att man jobbar på stadsdelen och dessutom med människor, så kan man inte bete sig hur som helst. Hon vet hur svårt det varit för oss, hon vet hur jag kämpat för min son varje dag, natt och så länge jag minns.

Gör så jävla ont i mig när människor visar sina rätta sidor. Bara för att jag genom att från och med nu skriva upp varenda timme jag gör det jobb som de egentligen ska göra. Jag kommer aldrig att tycka att det är okej att människor får uttrycka sig hursom helst när de jobbar med människor. Vad vinner hon på det egentligen?

Jag är glad att jag blir upprörd, arg, men även betraktande på min egen känsla och genom det kan jag på något sätt växa. Tommy Hellsten - Medmänniskan  har skrivit en oerhört bra bok för de som är inom vård och omsorg, där han just beskriver hur våra egna tillkortakommanden kan göra de vi vill hjälpa oerhört ont om vi inte är aktsamma hur oss själva och våra egna känslor kring det som väcks inom oss när vi bemöter andra människor. Den är oerhört bra och skulle vara ett krav att läsas av alla som på något sätt bemöter människor i behov av hjälp och stöd.