Situationen med L har ju börjat ordna sig, han är klar hos tandläkaren och allt har gått över förväntan, bättre än jag någonsin kunnat tro även om det var en påfrestande tid.
Jag börjar fokusera på mig själv och jag märker att jag är mycket trött och sliten och det är jobbigt att upptäcka.
Pendlar mycket i mitt mående och min inriktning just nu. Speciellt när det gäller jobbet och hur jag ska orka med jobbet OCH att hantera att jag kanske inte orkar jobba heltid och vars normal. Jag fightas emot mig själv och skammen att inse att jag inte orkar.
Får man inte orka!?
Är jag okej då?
Hur ska jag stå ut med att inte orka?
Varför är jag så hård emot mig själv?
Jag känner mig vilsen och så uttröttad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar