tisdag 3 juli 2012

Idag

Har varit på en promenad, har ju gått upp i vikt senaste året. Jag har ju fullständigt tappat min livsenergi, så det enda jag orkar är att sätta mig i soffan när jag kommer hem ifrån jobbet. Då går man upp i vikt och jag har heller inte orkar laga mat så jag har bara ätit skräpmat. Jag har en ätstörning som blossat upp i samband med stress.

Jag märker nu när jag är ledig att jag får en stor sorg inom mig. Att jag inte har något att se fram emot, för att jag inte orkar helt enkelt! Det uppenbarar sig massor med saker som jag tyckt vara normalt men när jag är ledig förstår jag att det inte är okej.

Det händer ingenting för L, jag har ju ingen kraft att motivera eller prata med L om hans rädslor att åka. Dagarna går och det händer ingenting för L. Känner ju skuld och skam för det men det väcker en jävla ilska att de andra (som är specialister) inte bryr sig eller på något sätt hör av sig!

Usch det är just det här jag vill undvika, att bli arg för det kostar så otroligt mycket energi som jag behöver för att göra någonting (något litet ibland) för mig själv.

Är jag egoistisk som tänker så? Jag har inte en chans förutom att bara "gilla läget", för jag kan inte göra något åt det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar