söndag 29 juli 2012

Medberoende

En sak som jag som medberoende har svårt med är att acceptera "andras vägar". Själva grunden för medberoende är att fly ifrån sin egen maktlöshet. Egentligen är medberoende en ovilja att känna sin egen mänsklighet, smärta och sårbarhet.

En sak som medberoende då gör är att tro på "magiskt tänkande" - om bara, om jag fick bestämma, om den eller den bara gjorde "si/så" -. Egentligen handlar det magiska tävlandet om sig själv, att vi inte vågar lita på oss skälva att vi hanterar livet _ändå_. Att den smärta och sorg vi känner (när vi mister något, alt inte får något vi tror vi behöver), kommer att överväldiga oss.

Det kan vara drömmar, kärlek, tron på något som tagits ifrån oss. Istället för att känna den smärtan så väljer vi oftast att fokusera "ut" från oss skälva på - speciellt - om inte, om bara etc.

Det är oftast tilliten till oss själva som är problemet. Inte andras val eller handlingar. Ofta är vårt egenvärde också starkt förknippat med andras väl och känslor. Mår andra bra = gör jag också det! I det fall där mitt egenvärde är kopplat till andras sinnnesstämningar är det ju självklart vi vill att de ska må bra. I själva verket är det ju livsviktigt eftersom det är så starkt kopplat till vårt eget värde

En sund människa står "ut" med att ej annan människa mår dåligt, är ledsen, gör fel osv. Av den enkla anledningen att den hanterar sig själv, och har tillit till den andra människan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar