När jag var yngre var jag bulimiker, alltså jag åt men spydde. Det har jag sluppit senaste åren men har stora problem gällande maten och har alltid haft. Jag är inte hungrig förutom när jag hetsäter, då känner jag hunger x 100. Men det är inte bra för mig som behöver vara ordentlig med kroppen framförallt när jag har den här stressen inom mig.
Jag har inte riktigt accepterat min sjukdom och hur den påverkar mitt liv, jag vill vara som alla andra. Men tyvärr har min kropp och själ kört in i en vägg. Hur glad jag än var för att kunna göra massa saker i helgen och känna mig som en normal människa. Så är priset att jag inte fungerar efteråt, tyvärr.....
Känns så himla ledsamt ...,
Det låter nästan som du straffar dig själv för att du hade trevligt. Och det tycker jag inte du ska göra förstås. Mat kan fungera negativt både som belöning och straff. Jag har nog varit sån att jag tröstat mig med mat inte så allvarligt att jag utvecklat en ätstörning. Men kan förstå problemet tror jag. Det blir lätt en ond spiral så jag hoppas för din skull att det var en engångsgrej. Du skrev förut att du inte ville pröva mediciner tänker du så fortfarande eller törs du ge antidep en chans? Det låter som om du måste hitta något för att bryta det negativa omkring dig . Och eftersom mediciner gav mig ett stöd för att kunna må bättre och ta tag i mig själv så rekommenderar jag det jättemycket. Det låter så jobbigt och plågsamt mycket i ditt liv. Hoppas du hittar en väg som leder rätt!
SvaraRadera