Pratstund

Senaste dagarna har jag träffat på flera äldre kvinnor som jag kommit i samspråk med. Det här har varit vanligt för mig tidigare, att komma att prata med människor, speciellt barn och äldre.
Sista månaderna har jag nästan velat gömma mig om någon verkat vilja prata med mig, och det är som att människor "känner på sig" det för jag har ofta varit ensam på mina turer.

Men nu tror jag att jag börjar bli lite mera som jag brukar, då jag börjat tycka om och uppskatta andra människor. Jag tror att mycket av mon oerhörda trötthet också haft att göra med att all min energi har jag lagt på V och att försvara mig emot honom.

Och att jag nu får lite energi till annat när jag slipper det. Jag har alltid tyckt om äldre människor och barn. Barnen är mer öppna och fördomsfria och äldre människor mer lugna och trygga. De har en avslappnad inställning som jag behöver.