Husets fasad ska putsas, och det är verkligen på tiden, för det är mycket nerslitet. Hörde när de började såga och ha sig utanför när jag vakna. Och blev helt chockad när jag titta ut; de har fullkomligt mejat ner all vegetation som fanns runt huset. Var som ett kalhygge utanför! Så långt var det väl okej men sen var jag tvungen att prats med killen.
Alla syrenbuskar, hela jasminträdet har sågats ner. Men kommer att "återställas"! Träd och buskar som vuxit i 20-30 år helt nerhuggna. Men kommer att ersättas.
Jag tänker ju alltid lite längre, så för mig kan denna obetydliga sak sättas in i en större kontext.
Vad gör vi med tiden?
Den dagen (dagarna) det skulle ha tagit att faktiskt gräva upp buskar och träd och faktiskt försöka "rädda" något långsiktigt får stå åt sidan för snabbhet, effektivitet och besparingar.
Det är så onödigt! Att vi inte har "ris" att tänka lite längre än pengar, kostnader och effektivitet. Slit-släng har blivit vårt mantra. Köpa nya snabbproducerade buskar och träd som säkert varit besprutade för att kunna växa så snabbt!
Undrar när tiden kommer ifatt oss?!
Att bry sig om sin omgivning och det som händer utanför sig själv tror jag är ett gott tecken. Små steg åt rätt håll och vad bra att din arbetsgivare verkar förstående. Det glädjer mig att höra och jag måste missförstått eftersom jag trodde du var anställd på lönebidrag och då var det väldigt underligt att din arbetsgivare ifrågasatte dig så hårt.
SvaraRaderaNär jag var som mest nedstämd eller utbränd så blev jag oerhört känslig (överkänslig) för hur människor uttyckte sig och sög åt mig av minsta lilla och förstorade upp saker väldigt mycket. Just då såg jag inte det förstås. Jag saknade liksom ett "filter" mot yttre intryck eller hur man ska säga. Allt gick rakt in och minsta lilla gjorde ont så ont. Och det fick också till följd att det var svårt att jobba med det som jag mest behövde min lilla energi till. Men i mitt fall så hjälpte medicinerna mig mycket att kunna sortera ut och få ett slags skydd mot det jag behövde. Låter snurrigt och helt obegripligt men det var så jag kände. När jag äntligen kunde börja sortera bort det som gav mig onödig irritation så kunde jag börja se lite klarare på det som var viktigt för hela min livssituation. Jag skapade min blogg när jag mådde dåligt för att jag tänkte att jag skulle må bra av att sätta ord på det jag kände för min egen skull men som du ser så blev det inte mycket av det. Tyvärr. Lycka till med allt du!