onsdag 31 oktober 2012

Läkare och behandlingshem

L vågade inte åka, så han avboka tiden.
Det var massor han var orolig för, hans värmepåse hur han skulle värma den, och säkert rädsla för massa annat också.

Jag har bett honom ringa psykiatrin och hans kontakt där för att prata om de sakerna och hur han ska hantera det. Jag försöker att inte lägga skuld på L utan bekräfta honom där han han är just nu.

Även om jag tycker det är mycket tråkigt att han inte vågade åka. Känns som ett nederlag för mig också, hans tillkortakommanden (att inte våga åka) blir liksom mina. Det kallas medberoende när jag blandar ihop mina känslor med någon annans. Jag är helt medveten om att jag gör detektiv L, och att det är naturligt.

Men det är fortfarande inte bra. Det är svårare att vara stöd för L om hans tankar och handlingar liksom blandas ihop med mitt egenvärde.

Men, jag tröstar mig med att livet är en ständigt kretsgång och att det är utvecklingen och förmågan att våga känna mina egna känslor i detta som för mig framåt.

"Målet är ingenting - vägen är allt"
Klok Robban Broberg som skrev.

2 kommentarer:

  1. Åh så tråkigt att läsa. Men det är bra att du inte verkar ge upp. Och jag hoppas att du ska hitta en utväg för er båda. Det är så svårt att vara medberoende och försöka se klart eftersom det blir på så många plan. Och att ha ett barn med psykisk funktionsnedsättning måste vara absolut svårast av allt. Det blir så mycket tuffare att ställa krav och försöka fokusera på sitt eget. En av mina kompisar har en liknande situation och vi i omgivningen blir också maktlösa och frustrerade eftersom vi har svårt att se på utan att kunna göra så mycket . Som vän kan man bara finnas där och liksom acceptera de beslut hon tar. Hoppas att dina möten kan ge dig fortsatt vägledning och styrka. Du har en tuff situation .

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentar MildaVilda.

    Ja det är mycket svårt att vara vän med någon som har det svårt. Mitt sätt har varit att inte försöka prata om problemen, med människor som inte orkar se mig vara 'där jag är. Det gör liksom mer ont när människor vill ändra, göra bättre osv. När jag vet att jag oftast inte orkar göra alla goda råd.

    Det är fint att kunna ha en vän som orkar se mig vara där jag är.

    /Fall

    SvaraRadera