söndag 7 oktober 2012

Självinsikt

Vad definierar vänskap?

Är det inte ungefär samma som kärleksrelation till en annan människa och kräver också samma?

För mig handlar livet om mänsklighet och en insikt om att vi alla är mer lika än olika. Vi är ju såklart olika i karaktär och personlighet. Men jag tror det finns ett universellt språk, som alla talar och det är respekt för vår mänsklighet. Att vi alla vill bli bemötta med mänsklighet.

Hur gör vi det?

För mig är det först fråga om en villighet att ha acceptansen emot oss själva och våra egna tillkortakommanden, att vi också vågar se vår egen maktlöshet inför oss själva.
Vi är alla präglade ifrån vår bakgrund och den kommer också att närvarande i våra brister.

Först då får vi tillgång till just insikten att andra människor kanske lider samma brister som oss. Det är just människor utan fel som dömer sneda hårdast. Därför är själviskt nödvändigt i våra liv och våra relationer. Självinsikten hjälper oss också genom att vi känner skuld när vi dömer någon annan, vilket gör att skuld faktiskt är en bra mätare på hur vi ser på andra.

Sen är just skuld lite förrädiskt för oss som vuxit upp med förebilder som inte väglett oss. Där kan vi ha nytta i att alltid försöka att vara ärliga emot oss själva, speciellt när våra känslor tankar inte är smickrande. Det gör att vi drös accepterar oss själva och genom det andra.

Det är oerhört viktigt att ge akt på ilska eller fördömande känslor, dessa rymmer nästan utan tvekan rädslor.

• för att inte duga
• inte få det vi tror vi behöver
• att vi inte är tillräckliga

Så gott som 100 gånger av 100 är det min rädsla för att inte duga som gör art jag inte kommer överens med andra. Eller har en fördömande attityd.

Vårt eget inre är vår största skatt för den vägleder oss till medmänsklighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar