Svårt

Med vännen V, han måste må mycket dåligt, då han ofta pratar "illa" om andra, och höjer sig över andras liv och handlingar på ett oattraktivt sätt.

Något som också får mig att kraftigt fundera på mig själv! Varför står jag ut med människor som är så? Varför känns det som att jag är skyldig V att umgås med honom? Varför känns det som att jag ska förstå?

Kan det vara mitt högmod att jag på något underligt sätt får övertag när jag är med människor som mår dåligt? Varför ser jag mig själv som att vara den förstående?

Egentligen tycker jag att hela V sätt är väldigt omänskligt och överlägset. Men när någon människa beter sig sådär så kan jag inte undgå att förstå hur det känns när jag själv känner mig så underlägsen och otrygg, som gör att jag egentligen tycker synd om V som iallafall jag tror måste må dåligt.

Kan det vara någon falsk stolthet inom mig som intalar mig att jag (iallafall) ska vara schysst emot människor som kränker andra?

Jag gillar såna här insikter inom mig, det är livet.