Jag tror det handlar om tillit, och hur min historia ser ut speciellt ifrån min barndom. Där fick jag sagt "vad" jag skulle göra, och det var allt annat än bra för mig. Jag lärde mig självförakt emot min egen kropp och att finnas till för andras behov.
När jag återigen konfronteras med människor som "vet" vad som är bra och bäst för mig, så blir jag sådär liten mentalt och min vuxna kvinna slåss för den där "lilla flickan".
Och jag har så svårt att hantera det, och jag förstår att människor som vill hjälpa inte förstår det.
Det handlar om min egen "lilla flickas " upprättelser. Och det har framförallt att göra med att jag just nu vill kunna förstå själv och integrera det inom mig först det som säkert är är rätt för mig och givet i all välmening.
Jag behöver tid för att uppbåda tillit till andra. Och jag är värd den tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar