lördag 3 november 2012

200 inlägg



Har jag gjort på min blogg idag. Jag är stolt över att jag 'stannat' kvar på den här bloggen, har haft en tendens att röra på mig mycket vad gäller bloggar.

Men jag känner att den här bloggen är = jag. Där jag varit helt ärlig, och skrivit utifrån den verklighet jag är i, och de känslorna jag för tillfället upplever. Mina svårigheter har varit många, men jag har också lärt mig mycket.

Jag tycker om Leonard Cohens text.

"therés a crack in everything, that´s how the light get´s in".

Det är så vackert på något sätt, vi är alla medmänniskor och har olika svårigheter på vår väg. Men vi har alla ljuset inom oss, med olika svårigheter att se det (ibland - ibland inte). Men det är så vackert att livet är så skört och ömtåligt, så mänskligt. Jag älskar det ordet = mänskligt. Det låter starkt och skört på samma gång. Precis som vi är allihopa.

Idag tänker jag på min bror som är ute i missbruk, hur svårt hans liv är, fast det på ytan kan se lätt ut, - inga förpliktelser, inget jobb, inget hem, flyga för vinden -. Men det finns en baksida som aldrig går att ersätta, och det är hans gåva till sig själv, att känna sig själv. Han får inte uppleva det, utan han jagar utifrån och in. Bedövar sig för att orka.
Jag har sista tiden tänkt mycket på honom, och eftersom jag har en synsk förmåga är jag lite orolig för att han kanske inte lever så länge? Tyvärr är det så med honom att han går på metadon (substition för heroinmissbruk) att de ofta har ett sidomissbruk som gör att de kan hamna i svårigheter. Min bror är dessutom hemlös just nu - det sista jag hörde ifrån honom.

Mina ljus idag går till Mamma, Pappa och min bror. Och alla andra levande varelser.

1 kommentar:

  1. Grattis till 200 inlägg!
    Det låter inte som något drömliv din bror har. Inte alls. Och det måste vara hemskt att ha en bror som driver runt på gatorna och jagar droger . Själv ska jag pallra mig iväg och tända ljus trots förkylning. Det är en så vacker tradition som jag har så starka band till.

    SvaraRadera