Han har knappt några möbler, då han prioriterar det och kläder längst ner på sin lista.
Jag känner mig glad och upplyft även om jag harmas på alla orättvisor. Dem gör mig galen faktiskt. Och det absolut värsta är att det känns som att vi människor slumrar, i chock över samhälls utvecklingen. Håller på och läser en bok (även om mycket av det jag läser bara går igenom) om hur retorik och smarta PR-byråer förvandlar ett dåligt budskap in i en snygg förpackning så att vi ska svälja när de rikare blir rikare och mäktigare på de svagas bekostnad.
Och vi gör det! (?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar