söndag 25 november 2012

Samsara

Jag vandrar på, åker upp och ner i mitt eget samsara. Igår var det mycket ner där, jag blev rädd - livrädd.

L ville ha handsprit, dels har vi inte råd, dels får jag myrkrypningar av oro när han vill det. Det påminner så mycket om förra året, och dels får jag katastroftankar att jag inte ska klara att hantera det själv. Det är inte så mycket att jag får mer jobb Helle att handla utan för att jag blir så påverkad av denna fobi tyvärr.

Får den inkrypande i kroppen känns det som. Jag har svårt att värja mig. Jag har också svårt för vinterkräksjukan och vet hur jobbigt det kan vara och jag har lätt att få det. Men min oro för att få det är mer kopplad till L hur han ska reagera!!?

Det är det som gör att jag känner mig fångad, jag blir rädd som L, för att jag ska bli sjuk för hans skull. Det blir så påtagligt vilken inverkan han har på mig när han vill ha handsprit. Så är det!


1 kommentar:

  1. Vinterkräksjuka är hemskt ! Men de problem ni har låter svårare. Och jag tror verkligen ni båda behöver hjälp och stöd för att bryta mönstret.
    Och om ni inte hittar rätt hjälp så tror jag trots allt att du ska försöka fokusera på vad du kan göra. Att ni båda går under är inte bra för någon av er. Vad händer om du säger till din son att du faktiskt inte klarar det här? Om du skulle bestämma dig för att inte ställa upp på hans tvång vad är det värsta som kan hända? Han ville inte åka på behandling för att han blev kränkt över något som egentligen kanske handlar om att han alltid kommer hitta ursäkter för att slippa på grund av att han faktiskt får välja . Jag vill inte låta hård men jag tror du måste " tvinga" fram en förändring om du verkligen själv vill ha en. Det kanske måste ske stegvis men kan det bli värre? Om du inte agerar vad händer då? Är det bättre för er att han bor med dig tills du dör? Hur skulle han klara av livet då? Det låter hårt när jag skriver men det är inte menat illa.
    Vad vill han med sitt liv? Vad har han för drömmar? Hur ska han kunna nå sina mål? Kan ni prata om sådana saker? Vill han bo och bli omhändertagen av dig resten av ditt liv? Vad behöver han för att möta livet? Vad behöver du för att han ska klara sig?
    Jag tror observera tror att du behöver hitta andra lösningar än att göra som han vill. Jag tror att du behöver stöd av andra för att kunna agera annorlunda. Ni har båda blivit sjuka av hans svårigheter tror jag.
    Önskar dig/ er ett mycket mycket bättre liv än det du/ ni verkar leva idag!

    SvaraRadera