Fastnat

Igen, den här gången framför datorn istället för köksfönstret. Att vara arbetslös och sjukskriven är faktiskt värre än någonting förut.

Jag märker att jag blir sjukare av att ha dessa myndigheter omkring mig, försäkringskassan är guld, handläggaren har hjälpt mig oerhört, men själva 'tvånget' blir hämmande för kreativiteten.

Det känns som att jag inte hittar min lösningsförmåga till saker och ting, inta bara vad gäller min sjukdom utan mer alla instaser som ska vara inkopplade och vilken som gör vad. Jag blir förvirrad.

Jag har också något som heter ptsd, det är något som vietnamveteranerna fick när de kom hem ifrån kriget, min ptsd har förvärrats av framförallt min pappas död, och att jag flydde ifrån det som väcktes inom mig pga det, men också min stress när jag jobbade för mycket. Det är j-ligt obehagligt, jag har alltid haft det, men trott att det var normalt, förutom när ungarna blivit irriterade på mig när jag blivit helt livrädd när jag sett vissa saker som påminnt på TV:n. Det är ungefär som att du blir livrädd, och som en blixt kommer igenom huvudet, och du kan inte se på några sekunder. Allt är av rädsla.

Av dessa problem jag fått genom den här utmattninssymptomen, så har det här förvärrats mycket. Förut hade jag ju tillgång till min hjärna att lugna ner mig själv med, men nu fungerar inte den heller som den ska, och därför blir de där stunderna (ptsd) svårare.

Det är framförallt en känsla av att vara fångad, intvingad i något du inte kan fly ifrån. Oftast är det ju inte så i verkligheten, men vissa saker påminner om något som gör att det känns så. Speciellt nu i samband med arbetsförmedlingen, där är det mycket påtagligt. Jag förstår att hon gör sitt jobb, men jag känner mig tvingad ändå, och när hon inte kan bemöta min ilska och indignation som kommer när jag känner mig fastlåst, så blir det hela värre. Och jag är så svag känslomässigt så jag vågar inte berätta det för henne, vet inte om jag kan?! Så känns det idag. Solen skiner och jag är glad - i stunden är jag ALLTID det - men har också förstått mina svårigheter.

Tack gode gud att jag har ADHD. Den hjälper mig att glömma bort, och vissa saker är bra att göra det med, ibland en liten stund för att få vila och ro i skallen.