onsdag 1 juni 2011

Bemötande

Bild lånad från Kreativ Insikt

En jättebra dag för mig igår, och för sonen L. Vi hade besök ifrån psykiatrin, eftersom min son har panikångest och ADHD.

Hur mycket det gör med så lite ifrån andra människor. Ett inlyssnande sinne, ett öppet kroppsspråk, en frihet att möta människor exakt precis som och där de är, just nu. Inga dolda motiv, som känns i kontakten. Ingenting, bara känslan av att de andra ser framförallt sonen som en omålad duk, som han får måla precis som den han är.

Jag blir alltid mycket rörd över när människor är respektfulla, det är en sorg i mig som väcks av att det krävs så lite av andra människor och ändå; så många gånger jag mötts av något helt annat. Hur lite andra människor är medvetna om sina egna projektioner, och hur jag själv fångas i ilska så oerhört av när människor inte kan inta en hänsynsfull attityd.

Det krävs så lite, men egentligen så mycket, och allting handlar om självinsikt. Det är min innersta övertygelse att det handlar om det. Just den där önskan om att få insikt om sig själv, och vilken påverkan jag har på andra och vilken påverkan andra har på mig. 
Jag är själans glad att jag fått den gåvan, den var inte lätt eller billig, och går inte att köpas för pengar. Den har betalts dyrt med blod, svett och tårar, hopplöshet. Men idag kan jag säga att jag är medveten, har klarsyn om hur jag faktiskt blir påverkad av dels mitt förflutna, dels mina egna tolkningar, men framförallt min innersta rädsla att inte duga, som genomsyrar mycket av min person fortfarande. 

Men som någon klok sa ; Du måste bli medveten för att kunna förändras.

To be continued