söndag 30 september 2012

Förändring

Någonstans läste jag;
" När en dörr stängs, öppnar Gud (högre makt, gudomlig energi) ett fönster".

Det känns så för mig i den förändring jag nu kommer stå inför gällande ekonomin. Är det något område jag vill ha kontroll är det just ekonomin, det har aldrig funnits någon som funnits för mig gällande att kunna hjälpa. Mina män har inte varit någon att lita på, barnens pappor har aldrig bidragit, båda mina föräldrar var missbrukare, min bror narkoman.

Jag har alltid klarat mig själv, även om jag varit kriminell i missbruk, men sen jag blev drogfri har jag varit laglig i allting och klarat mig, ensam, på min egen hand.

Just ekonomin har också varit skamfylld för mig för om jag inte klarat mig måste jag lita på någon annan och det är mitt största problem, att ha tillit till andra människor. Jag har lärt mig att ingenting är gratis, gällande anda människor. Har de hjälpt mig har de krävt något av mig, och det är ingen rolig historia.

Jag har alltid känt mig utslängd till vargarna om jag varit beroende av någon annan. Och för mig har det inte varit positivt. Därför är pengar så mycket mer för mig än bara ekonomi, det är som att jag är totalt försvarslös om jag inte klarar det, och mitt sinnestillstånd just nu gör det inte bättre.

Men, när jag känner att botten är nådd inom mig, får jag förnyade krafter (för mig ifrån min högre kraft) och förstår att jag måste "igenom" detta för att jag behöver göra erfarenheter, tex att tillit.

fredag 28 september 2012

Usch

Vilken natt, helt sömnlös från 3 i natt när jag vaknade helt plötsligt med ångest.

Det handlar om pengar och ekonomi, om jag vore ensam boende här skulle det inte vara lika ångest framkallande som när L bor här och jag vet att Jans matkostnader ökar dramatiskt när han får sina fobier och tvångstankar.
En vanlig människa kan ju äta "rester" och billig mat (som jag) men L har ju dyrare matkostnader pga sitt handikapp.

Jag fick ju förlängd provanställning tom december i år vilket skulle göra att jag har kvar min vanliga sjukpenning året it om jag inte börjar jobba (vem som vill ha mig?), då skulle jag få mindre oro och bli frisk lättare än den här oron kring Ls kostnader. Och jag trodde ju det avtalet gällde igår när de ringde, men de vill säga upp min provanställning direkt. Ringde chefen efter många ångest timmar där på tidiga morgonen och förklarade min situation. Hon är fin min chef vad gäller att förstå och sa att hon skulle prata med personalchefen om det, kanske kan få stå som anställd tills dess enbart med deras goda vilja.

Jag känner mig fången, kommunen beviljar inte bidrag till dyrare matkostnader eftersom L har hjälp ifrån psykiatrin som ska hjälpa med fobier och tvång.

Där står jag, ensam, utmattad, och ytterligare stress pga detta. Känns himla tungt och tröstlöst exakt nu.

torsdag 27 september 2012

Yes

Jag pratade med en kompis idag, bara sådär klarade jag att ringa henne. För någon månad sen hade jag suttit och tänkt på att ringa för att sen bara inte orka!

Så glad för att jag lite lite känner igen mig själv!
Långsamt kommer också någonstans ..........

Ketchup

effekten har varit hos mig några dagar. Först bostaden, sen fick jag reda på att stressmottagning fått remissen men skickat remiss svar tillbaka till läkaren för 2 veckor sen. Det kan innebära 2 saker enligt dem, antingen har de ingen plats, eller att de tvekar eftersom läkaren skriver att jag är deprimerad - alt - att de vill ha ytterligare information skriftligt. Jag blev ju helt förtvivlad. Gå hemma och dra och inte känna någon hoppfullhet att jag ska få hjälp! Usch, hemsk känsla.

Idag ringde arbetsgivaren och sa att de inte förlänger min provanställning (vilket jag förstår såklart), när jag sen meddelade försäkringskassan det säger hon att det förändrar hela scenariot! Jag får nu 80 % av lön ifrån dem, när jag blir arbetslös får jag 462 kr om dagen ifrån FK. Alltså, jag får 462*30= 13 860 kr - skatt 4158 kr = och kommer få ut ifrån FK = 9 702 kr.

Alltså är det klokt, har en hyra på 6529 varje månad.

Jag fattar inte, argumentet var att man ska inte vara sjukskriven istället för att vara arbetslös för att få mer pengar. Vem fan tänker så? Helt galet.

Nu måste kommunen alltså betala, för att jag blivit sjuk av det här systemet att jobba arslet av sig pga stor arbetsbelastning under lång tid.

Slit och släng säger jag bara, cyniskt som fan, detta gäller tyvärr även människor nu!

tisdag 25 september 2012

Känns

Bra, idag. Vet inte om det är för att exakt just nu har jag gjort det jag ska, Jaja iallafall det jag just nu kommer ihåg.

Lyssnar på Toni Holgersson och det känns bra, får nostalgi för Toni gick i min skola och jag har varit ute i missbruk med honom också. Han har tagit sig ut ur drogerna och det är tack vare det man kan lyssna på honom. Vissa (ganska många) har ju tyvärr sött av drogerna.

Jag kommer ihåg och idag känns det gott i hjärtat att jag fått en till chans.

måndag 24 september 2012

Terapeut

Nu ska jag iväg till terapeut på vårdcentralen. Kom på att det var "nåt" jag skulle göra, en gnagande känsla sådär. Kollade mobil och såg tiden idag! Känns inte riktigt okej att jag kommer på allt i sista stund, iof bättre än att glömma helt. Men det stressar att inte ha koll.

Det har varit så många turer kring L så jag är helt slut pga det. Det sliter på psyket att känna att det med L är en kamp. Var på möte förra veckan och ifrågasatte stödet till mig. NU är det ju en aning för sent iom att jag redan är helt slut men innan, under de här 3 åren. Stöd till anhöriga i SoL, är bars en fin parantes, som jag märkt!

tisdag 18 september 2012

Hyperfokus

Har jag haft senaste dagarna, och därför inte hunnit blogga som jag har velat.

Först allt kring L och hans problematik, och min fullständiga maktlöshet inför det. Jag har skrivit till stadsdel och tom kommun politikerna, ang L och ifrågasätter varför det inte händer något alls? Sista budet är att psykiatrin och stadsdelen ska träffas och diskutera vilket boende och hjälp L behöver!?

Först blir jag arg för att det tar sååå lång tid! Och tycker det är så idiotiskt att behöva ha ett möte ang det, när L varit aktuell och känd för dessa båda varit sista 10 åren. Det verkar som om L är "rocketsience" liksom. Som att det inte går att lyssna på L och sen bara agera utifrån det?! För lätt? Eller?

Problemet är som alltid = pengar, ekonomi, fördelning, bokföring.

Deras samtal är nödvändigt för att diskutera den ekonomiska fördelningen av kostnaderna för L! Det är vad det handlar om! Psykiatrin ska stå för behandlingen (landsting) och stadsdelen ska stå för stöd / boende (kommun). Däremellan står L!!!

Sen blev jag konfunderad? Om vi bortser från ovanstående, utan bara tar handläggaren på hennes ord, ska de faktiskt diskutera vilken hjälp L behöver!
Är inte det viktigaste att L är med då?

Det finns ju tom skrivit i SoL, att klienten ska få medverka i utredningen. Varför har ingen frågar L om han ska vara med? Är inte hans synpunkter viktigast?

Förvirrad ?!

måndag 10 september 2012

Läkaren

Idag, klockan 11. Känner mig helt tom huvudet, men får ha tillit till att jag kommer säga det som behövs.

Det är ju en komplikation av min sjukdom eller stress som gör att jag inte alla känner igen mig själv, och det väcker ju rädsla att jag inte ska förmå att kommunicera det viktigaste till läkaren.

Jag brukar vara mycket säkrare på mig själv än jag är just nu. Har också haft kontakt med V och märker så gott som direkt att vi faller i gamla "mönster".

Nu pratar de om stress för de som varit utsatta för traumatiska händelser, och att de kan se stress i mellanhjärnan, och hur det påverkar de som är drabbade. Man kan få tillbaka sin ordinarie förmåga genom träning

Bra nyhet för mig, behövdes.

fredag 7 september 2012

Vill inte

ringa psykiatrin igen, fastän jag måste. Igår kom L helt plötsligt in till soffan där jag satt efter att ha haft stirr (ing) vid köksbordet i flera timmar. Jag kom inte ut eftersom jag var helt fastlåst där.

- Nä, nu pallar jag inte längre .....!

Jag uppfattar inte först vad han sa och innebörden i "det"utan blev bara helt stilla. Jag frågade senare, "Va menar du?"

Och han sa att han hoppar snart ifrån en bro så han slipper allt. Vara till besvär och brottas med sina "monster", han orkar inte längre!

Jag vet att jag måste ta hans ord allvarligt och det gör det hela än värre, har inte alls kraft att höra det just nu.

Men vet att jag måste informera psykiatrin om vad han sagt, och få någon hjälp på något sätt för oss. Ö har varit isolerad i hemmet sista 3 åren så att han börjar känna hopplöshet är naturligt. För mig blir det ytterligare ev belastning, som jag knappt orkar ta "in". Men något måste hända förstår jag, på något sätt!

Det är kris, just nu! Hos oss!

onsdag 5 september 2012

Droppen

.... som fick bägaren att rinna över. På något sätt har jag ju haft mina aningar när det skulle ske, genom att titta tillbaka på senaste dagarnas blogg.

Jag "kände" det komma på något konstigt sätt. Inte nog med att jag verkligen försöker att tillfriskna från liv egen sjukdom. Så har jag min son hemma som varit isolerad i hemmet i snart 3 år pga hans funktionshinder. Det gör lite min rehabilitering lättare. Snarare är det så att jag på något sätt väntat på detta sammanbrott som kom idag.

Förträngning kallas det för på psykologi språk, att jag förträngt min sons problem och trott att jag kan fokusera bara på mig själv, och intalat mig att jag klarat det. Det har gått bra över sommaren, som är Ls bästa tid.

Men nu börjar hösten och min oro har ökat dag för dag med utlösningen idag. Jag började ringa Ls handläggare på kommunen. När hon var oanträffbar så började jag känna den där ilskan som oftast kommer när jag inte lyckas förtränga längre.

Bara att ringa henne får mig att fullständigt tappa allt, min energi bygga upp till sammanbrottet som jag känner komma. När inte ilskan räcker längre så kommer ångesten över - dels att jag inte orkar bli arg, engagerad i Ls problem för det gör så ont - kommer ångesten och jag hyperventilerar.

Det var i det ögonblicket jag ringer psykiatrin för att det måste hända något, jag orkar inte en vinter till. Jag vet inte vad jag tar mig till. Tydligen kunde jag kommunicera min frustration för de ringer inom någon minut. De sa att de kunde lägga in mig på avdelningen där om jag mådde dåligt. Och jag nekade till det eftersom jag inte kan lämna L hemma utan någon som helst hjälp. Då sa de att det måste ordnas för oss nu båda två, snart.

Jag gav upp och sa exakt som det var och nu ska psykiatrin komma på hembesök med fokusering kring mig också och inte bara L.

Känns som jag förlorat men undra om inte detta kanske kan få alla inblandade att förstå att något måste hända för L. NU!!!


tisdag 4 september 2012

Om

Inte "om" fanns, då skulle jag verkligen lägga all min energi på att förändra för ungdomar. Göra någonting för unga och barn som inte har föräldrar som kommer kunna utnyttja rut-avdraget för att läsa läxor. Som inte kommer få den gåvan att känna att just deras värdefulla egenskaper kommer till rätta.

Om jag orkade och kunde, så skulle jag vilja dela min historia med ungs flickor och tonåringar för att kanske kunna hjälpa , nå någon enda med mina erfarenheter. Om jag vågade att berätta min historia av glädje och sorg så har jag verkligen hopp om att det jag gör verkligen också kommer ge mig energi.

måndag 3 september 2012

Kropp och själ

Vet inte om det är bra? Men börjar kunna notera mycket mer i min kropp när jag är sjukskriven. Inte så jag kan säkert säga något speciellt mönster men kan ända vara mer närvarande inom mig själv och sätta saker som jag känner mer i samband med varandra.

Skiftningar som jag förut inte ens märkte utan bara "körde över" tar jag idag på allvar. Det är inte alltid lätt eftersom intellektet vill lägga sig "i".

Jag känner en stor oro och en ökad nervositet och irritation ang L och vet att jag är nära det där sammanbrottet som jag vet kommer. När jag i ren ilska och frustration börjar skriva irriterande mail till kommunen för att ingenting görs. Jag vet också att jag börjar bli förberedd på strid när irritationen över cola inköp och matnojorna för L ökar för varje dag.

Jag känner också att jag vill anmäla till socialstyrelsen att det gått mer än 3 månader ifrån beslut i nämnden ock ingenting har hänt. Enligt lag måsta kommunen anmäla dit när de inte inleder insatsen inom den tiden.

Usch blir trött och nervös bara jag tänker på det. Orkar knappt kämpa för L längre.?!

Andas .....!

söndag 2 september 2012

Stämningar

"Att lyssna på musik kan förändra din sinnesstämning", hörde jag på radion i veckan. Liksom allt som verkar vara "quick fix" , gör mig skeptisk var jag det också till det där.

(Om alla några som läser det här visste detta förut, så visste jag nog det också genom erfarenhet, men .... jag glömmer också extremt lätt).

Men jag gjorde ett försök, en väldigt god väninna skickade en ABBA låt vi rockade till när jag var i 20 års åldern. Och se där, när jag satte på låten kom all min ungdomlighet tillbaka, till den grad att jag tom tog några danssteg framför spegeln. Precis som på den "gamla" goda tiden.

Det fungerade! Kontentan blir att jag ska vara mer öppen emot allt som kan hjälpa mig framåt.