onsdag 22 februari 2012

Glad

När mörkret var som mörkast, och hoppet sakta runnit ur.
Så, .... kom kommun och psykiatri igår på hembesök och sa att L kommer få hjälp. Inte villkorad, utan exakt det L bett om, dessutom i den ordning L önskat.

- Tandvård
- Behandlingshem
- Boendestőd (utökad till 20 tim/månad

Lyckan är total, chocken inför vändningen likaså. Det finns hopp för mänskligheten.

måndag 20 februari 2012

Trött

I fredags (efter jag ringt handläggare, utförare, boendestőd - som var sjuk -, och ingen svarat på mina meddelanden.

Ringde en boendestődjare som fått akut samtal från sin chef att L behövde hjälp med att handla. Hon ringer kvart i 2 på en fredag, jag har aldrig pratat med henne förut (inte hennes fel) , hon har aldrig träffat L , vet ingenting om hans problem ( att han inte åkt tunnelbana på 3 år tex) och säger att hon ska hem och hjälpa honom att åka och handla.

Jag har Ls bankomatkort med mig och säger att jag kan vara hemma med det efter min anställnings intervju. Men hon jobbar inte så länge.

Idag ringde hon klockan halv 9 när L låg och sov, (efter all drama igår kring handsprit var han för orolig för att somna tidigt).
Nu står vi där igen med samma scenario som alltid = L tar inte emot hjälp.

Ska hjälpen vara på individens villkor eller baseras på kommunens villkor?

söndag 19 februari 2012

Akut utryckning

Handspriten var slut och jag hade glömt köpa idag. Gick upp till macken och köpte en liten flaska - som tyvärr inte dög ( då det var barn på etiketten som kunde göra L sjuk).



Efter diskussion där jag förklarade att ingredienserna var desamma, men L vägrade och kunde inte äta eller laga mat med fel handsprit, fick jag sätta på mig kläderna och åka buss för att köpa så L kan äta sin mat.




Nu kan jag ha mitt liv igen!

tisdag 14 februari 2012

Insikt

Jag förstår att jag verkar irriterande för kommunen.
Jag ifrågasätter och blir en jobbig anhörig de måste tampas med.

Igår fick jag reda på att jag inte alls får någon ersättning för det jag gjort när boendestőd inte varit hos L sen november 2011. Handläggaren på utförar-enheten sa att ibland kan det vara uppehåll i boendestőd när man inte får tag på varandra (som i L:s fall) och då är det ingenting mer med det ....

Sen fick jag veta att hon själv hade barn som hon hjälpte - och mellan raderna att jag också fick göra det-.

Alltså kontentan av igår var, att de beslutar insatser, och de är lite oregelbundna, ingenting att oroa sig för. Handläggaren litar till de anhörigas oavlönade arbete!
Så är stödet uppbyggt idag för unga vuxna med stora psykiska funktionshinder.....

lördag 11 februari 2012

Möte

Är utanför mitt möte som jag brukar gå på lördagar. Svårt att jag är sen, vill gärna vända då.

Men jag ska gå emot den känslan och istället säga till mig själv;
Gå in, du är värdefull!!

torsdag 9 februari 2012

Hembesök och samordning

Idag har vi haft besök ifrån psykiatrin, till skillnad ifrån förra gången blev denna gång väldigt bra. Respektfullt, frågande möte ifrån 2 väldigt bra behandlare.

Även L blev glad och kände sig respektfullt bemött. Det är alltid roligt när människor förstår, eller försöker förstå. Bara viljan kan göra den du ska hjälpa mycket mer villig att försöka att 'ta' in dig i sitt liv. Det är oerhört viktigt när det handlar om människor inom psykiatrin. Många är rädda, svårt med tillit till myndigheter, eftersom många inte fått den tilliten de behöver.

En sak som är avgörande och svårigheter inom vård och stöd idag till de människor som har det svårt är just = samordning.
Idag finns ingen tid till samordning mellan psykiatri och kommun, många är överbelastade med jobb och mycket dåliga förutsättningar för att göra ett bra jobb. Deras besök blir en räcka för att klara av sitt jobb. Det är många faktorer som ska fungera och klaffa om du ska få ett bra resultat. Ett är att ha tid att försöka få ett individuellt perspektiv på den du ska hjälpa. Varje människa är en ö, som har alldeles egna personliga erfarenheter och svårigheter som vi måste försöka att få tillgång till, och upparbeta tillit till att bli insläppta.

Att inte ha samordning och att organisera individuellt är just det problemet inom vård och omsorg idag. Att bemöta någon kräver tid, information och ett engagemang. Att ha tid att sätta sig in i varje människa kräver också fingertoppskänsla för hur jag ska lyckas uppbåda den tilliten som krävs för att få tillgång. Det är där samordningen kommer in, att diskutera andras erfarenheter och dela information gör att detta skapar bättre förutsättningar, vilket inte finns tid till idag.

Bra dag och min inspiration börjar sprira.

Lånad ifrån Kreativ Design

tisdag 7 februari 2012

Trötthet


Har varit och ätit lunch med min kollega, och just precis har jag sökt massor av jobb. Det känns skönt, jag är inte riktigt typen som klarar av att gå hemma såhär. Ändå märker jag att jag har mycket svårt att klara av bara det dagliga, den enorma tröttheten knockar mig fullständigt.

Det är oehört provocernade, jag som klarat så mycket förr, som varit mycket aktiv och engagerad. Nu är det som en ballong som all luft försvunnit ur. Hjärnan vill så mycket, och den går periodvis på högvarv, men kroppen orkar ingenting. Igår satt jag vid köksbordet cirka 5 timmar och bara kollade ut genom fönstret och kunde knappt orka flytta mig, bara satt lyssna på radio och gjorde ingenting. Jag blir rädd när jag blir sådär ..... !? Vad är det med mig liksom?


I torsdags var ju psykiatrin på hembesök, dagen innan hade jag ringt till L:s behandlare och varit helt förtvivlad, för att jag inte orkar längre. Ju längre tiden går desto mer fobier och ritualer skapas. Den sista ritualen är att varje sak jag tar i och som sonen sen 'tar' i, då måste han sprita händerna efter varje gång. Igår när vi tittade på fotboll och han lånade min tänderna, blev det många 'spritningar'. Jag blir rädd när hans fobier och ritualer ökar, det känns mer och mer som ett fängelse, och jag undrar om han någonsin kommer ur detta.

L blev ordentligt sur när psykiatrin var här, för jag råkade berätta hur mycket Cola han dricker dagligen och hur mycket av min energi som går åt för att transportera hem den. Läkaren undrade vad som hände "Om L inte får någon Cola, jag bara helt enkelt inte köper den ...?". Jag märkte hur sinnesstämninge förändrades direkt. L blev livrädd att bli av med sin Cola som är som hans snuttefilt. Han 'låste' sig och sa bara "Fuck You, vill inte prata, Håll Käften' när jag undrade vad det var.

Såklar är detta oerhört jobbigt för honom. Hans Cola är ju en del av hans problematik med tänderna, men också en fobi som kommer ur att om han känner att han kan 'rapa' - vilket han kan med Colan - så känns det inte som han inte kan andas! Så för honom är ju detta en fråga om liv-död. Även om vi vid sidan om inte förstår det.

Det är så svårt att hantera detta. Ändå märkte jag förändring hos mig själv efter L fått sitt utbrott. Jag brydde mig inte!!! Och det berodde faktiskt inte på att jag var för trött för att bry mig, utan för att jag senaste månaderna (sen jag slutade jobba) gått på medberoendemöten självhjälpsgrupp. Där jag fått någon sorts kraft att orka stå emot hans projiceringar när han blir rädd, och också låta honom vara sur förbannad utan att gå igång själv. Det kändes som världens vinstlott.
Den andra vinsten var att vi upptäckte att en affär ganska nära oss har Cola till bara 6 kr dyrare än dit jag brukar gå med min vagn. Alltså kunde L följa med och handla Cola, vilket jag tycker är superbra. Eftersom han får mer insikt i hur jobbigt hans beroende (fobi) är och att han faktiskt måste jobba själv lite (genom att gå med och bära) och dels kommer han utanför dessa 4 väggar vilket inte hänt på senaste 5 månaderna. (Förut gick han ju till närlivs, men inte längre eftersom han fått noja för att affärsägaren är sjuk ofta och han kan smittas då).

Suck, inte undra på att jag är ... TRÖTT!

torsdag 2 februari 2012

Hembesök

Från psykiatrin idag, läkare och behandlare för sonen. Har skickat inbjudan till hans handläggare på stadsdelen som har hand om hans boendestőd bland annat.
2 gånger har jag skickat inbjudan, och hon har inte svarat en gång!

Så himla konstigt beteende.

-12 grader ute och jag kopplar av med att titta på när fåglarna äter.