Long time No see

Länge sen jag uppdaterade bloggen. Har tänkt många gånger att skriva, och att ommöblera bloggen, eftersom jag inte riktigt känt att bloggen är så jag vill vara. Alla vi som bloggar kämpar ju med mellan-landet privat och personlig.

Vilket även jag gör. Samtidigt kunde jag inte låta bli att bli väldigt berörd igår när Peter Jöback sa " - Jag visar hela mig, och genom det får jag styrka". (min tolkning). Och jag inspireras av det, att jag faktiskt en dag ska våga visa hela mig. Bloggvärlden är ju inte någon ultimat lösning för det, - men varför inte?, - det är ju en hjälp till att våga var helt ärlig iof.

Mitt liv utvecklas, jag känner hur jag blir mer och mer modig, att våga visa vem jag verkligen är. Att min ADHD är en välsignelse, genom att den får mig att fullkomligt uppslukas av nuet, här och nu, ingenting mer. Det är också en nackdel med detta, genom att 'vanliga' människor inte har denna välsignelse, och många missförstånd skapas på det sättet också.

Men ju mer jag accepterar mig själv och mina tillkortakommanden, ju mer jag erkänner mig mänsklig. Ju närmare mig själv och den jag är kommer jag.