Jag läste i boken Bli fri ifrån ditt medberoende, att en kvinna beskrev just förmågan att säga Nej, med att det är lättare att säga Ja, eftersom det är ett kortare ord. Ja det kanske är så, att man kan förklara det så, att eftersom det är en lättare utväg att faktiskt säga Ja, för att det väcker inga känslor eller krav på att konfrontera sig själv med de otäcka känslor som iallafall i mig väcks, när jag inte är tillgänglig, duktig, eller passar in.
Jag var inne på mitt jobb idag, och eftersom jag inte står ut med mig själv, dels att jag är sjuk och den hemska känslan att vara begränsad, och kunna prestera. Så blir jag ogrundad i mig själv, förvillad på ett sätt som gör att jag har ännu svårare att känna mig okej med att säga Nej.
Det finns hur många förklaringa som helst, men vad jag lärde mig idag - efter jag kommit hem med jobb fastän jag är sjukskriven (ska skriva arbetsbeskrivning och introduktion till ny personal) - att när jag är såhär sårbar och känslig har jag ännu svårare för att kunna ha konturer i mig själv emot andra. Det hade varit hur lätt som helst, att säga det enkla Nej, tyvärr jag klarar inte det, jag måste tänka på mig själv nu. Men skräcken att inte få det jag behöver (uppsägning, en bra avslutning) gör att jag går med på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar