Det här om trötthet och arbete

Den överväldigande tröttheten har kommit in över mig. Som ett täcke har den lagt sig över både kropp, men framförallt sinnet. Segt som sirap är tankarna, och suddiga.

Jag har upptäckt svårigheter att komma ihåg varför jag står på ett visst ställe, och hur jag kommit dit. Det är som att hjärnan stänger 'av' sig själv många gånger, vilket är oerhört otäckt.

Jag håller just på att överklagar avslag till min son L, ifrån försäkringskassan. Jag förstår inte logiken, med rättssystemet idag, och speciellt det försäkrinsgsmedicinska.

Från att ha varit om / hur sjuk du är, är det idag hur 'inte' sjuk du är, och hur mycket du kan tänkas pressas in i någon form av hål inom samhället. Känns lite knäppt om jag ska vara ärlig. Jag är ju fullt kapabel att göra vad som helst egentligen, om jag är villig att betala med mitt liv, och min framtida intellektuella förmåga. För utmattningssyndrom som jag har, är ju att hjärnan stängt av, pressats för hårt. Men även om återhämtning måste vara primärt nu, så vill jag ju så mycket. Jag får verkligen hålla i mig för att inte förneka hur det verkligen är. Samhället ser ju mig som helt kapabel att jobba, vilket jag verkligen kan (och önskar) men samtidigt kommer jag dö i förtid, enligt forskare.

Jag undrar om det är det som är meningen? De svaga kan offras?