Var och åt lunch med 2 av mina kollegor, jag kände mig så gråtfärdig, vi pratade om jobbet och det känns bra för mig. Att göra det, få vädra det liksom med några som verkligen vet hur det är där.
Jag känner mig svagare, som att jag inte är av rätta virket, att det är fult att vara svag och vara den som inte orkar, och speciellt som jag inte har en farlig sjukdom, som andra.
Jag älskar mitt jobb och har alltid gjort, alltid. Jag tycker om själv atmosfären och att vi alla hjälper och stöttar varandra, och skrattar mycket. Men som det är nu där, vågar jag nog inte gå tillbaka. Jag känner redan stort motstånd när jag tänker på alla nya rutiner, som kan förändras bara sådär genom ett magiskt mail, det är mest stressande.
Och att jag blivit ifråntagen förmågan att använda min kreativa sida för att hitta lösningar på de problem jag stöter på. Nu ska alla jobba enligt nya rutinbeskrivningar, och eftersom det är fler chefer nu, så skapas det massor med såna.
Jag vill så gärna börja jobba, men får nog ta det när rutinerna har 'satt' sig och inte kan ändras från dag till annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar