Björn Gustafsson berättar om sin utmattning hos Skavlan.
Känner igen känslan han beskriver;
Förut kunde jag boosta upp min energi, nu får jag bara hoppas (min tolkning).
Exakt så är det att ha utmattningssyndrom, du märker först inte alla varningstecken, som hjärtklappning, sömnsvårigheter, till det till slut blir svart. Omärkligt börjar kroppen försvara sig genom att inte orka normala saker du förut gjort. Du försakar saker som kan ge dig lite livshopp och klamrar dig fast vid små saker du orkar.
Min största skam har varit att jag inte orkat, någonting. Inte träffa någon, inte umgås med människor (förutom på jobbet), och jag har ännu inte accepterat att jag faktiskt är helt utmattad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar