Jag ska försöka träffa honom snart igen, så snart jag kan. I morgon läkaren sen terapeut på torsdag. Jag tappar så mycket energi nu så måste försöka att inte ha press på mig själv.
En dag i taget, och ibland en timme i taget.
Nu ska jag iväg och öppna möte och sen arbetsförmedlingen, som jag funderar på att avboka? Jag har ändå en läkare som verkligen förstår och försöker stoppa mig och den energi jag har ibland. Han vet kanske något som jag inte vet?
Jag ska försöka - så gott jag kan - att ha tillit till att jag inte blivit sjukare utan bara ett litet snedsteg - varit för energisk - och jag kommer komma upp ur detta också.
Jag har iallafall slutat prata med V varje dag nu när han har semester. Och vill ha sällskap och (som jag tror) bekräftelse. Igår sms jag han att jag inte hade tid - fast jag hade, men till mig själv - och hade inte alls dåligt samvete.
Jag behöver hushålla med mig själv nu. Det är som jag läst om utmattning. Man blir aldrig densamma. För man måste konfronteras med att vara snäll emot sig själv. Vilket är svårt! minst sagt.
Men vid utmattning har man inget val!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar