fullständigt igår, min kompis kom och han blev allvarligt orolig för mig ...
Han sa något som jag först vill sätta mig upp emot, "Nä, sådär är inte jag, jag är inte deprimerad!". Men han stod på sig, läste mina läkarintyg för honom också och efter det sa han.
"Men du förstår inte, du tror du klarar mer än du gör, du vill vara stark och den där 'kontorsråttan', men du är ku inte så"
Även om det var jobbigt så förstår jag varför jag hamnar i såna här situationer, men har inte modet att våga säga nej, inse min begränsning .... ännu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar