Har alltid en lugnande effekt på mig. Även om de senaste dagarna varit fulla av ångest och självförebråelse så känns det 'lite' lättare idag. Den duktiga flickan har verkligen fått ge upp kampen för att vara duktig. Och det är svårt, hela mitt inre reser sig emot tanken på att jag själv faktiskt kan vara begränsad, och våga säga det till andra människor.
En skam i att jag inte orkar, fastän jag vet att ingen ger mig någon skuld i detta, det är bara jag som är min egen värsta fiende.
Har varit och träffat läkaren för att hämta intyg, får en klump i magen av att det står så tydligt och med STORA bokstäver att jag har ADHD. Det är mycket svårt att stå ut med det, jag skickar endast baksidan till mitt arbete. Jag har mailat min chef att jag inte kan komma tillbaka, att jag vill avsluta min anställning. Även fast jag vet att han själv har ADHD, har jag en skam att inte erkänna mitt tillkortakommande (ADHD) för honom. Det är verkligen så att jag trasslat och roddat in mig i lögner, och falska förespeglingar sista tiden. Det är därför mitt sinne är förgiftat av alla trassliga tankar.
Jag skrev rakt på att jag inte klarar att komma tillbaka och att jag vill avsluta min anställning, eller föreslog att han skulle säga upp mig? Vilket som var bäst för honom.
Det är verkligen tråkigt, att behöva ge upp. Men en sida i mig är glad att jag vågade, att min kropp sa = Nej! Högt och tydligt så jag inte kunde missa det. Jag har fått muntligt löfte om att få en anpassad anställning ifrån AF. Troligtvis är det det jag skulle ha från början, fastän jag var så högmodig, = jag skulle vara som ALLA andra. Punkt .... !
Det straffar sig, att inte våga erkänna sina begränsningar, jag vet det nu. Gör ont, och samtidigt väldigt befriande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar