Började nästan ångra mig när jag hade mailat tidningen igår, men på något sätt tror jag ändå på den där automatiska, spontana känslan jag hade när jag gjorde det. Det är bara gamla vanliga skuldkänslan som vill säga mig annat nu. Jag har gjort det, skrivit exakt det som händer (vilket senaste tiden varit ovanlighet) så jag bestämmer mig för att jag är nöjd, och står fast i mitt beslut, att skicka.
Jag dammsugade igår, något jag inte orkat på 2 månader. Att sköta daglig hygien är också svårt när jag är helt slut. Jag orkar helt enkelt inte vanliga normala saker. Jag vet faktiskt inte varför, aldrig någon gång i livet har jag kännt sån övermäktig trötthet som jag gjort senaste tiden. När jag jobbar orkar jag bara det, att gå och handla mat till ungarna är som ett ok som måste göras, ofta går jag in i ett töcken när jag gör det, (för att orka?) så jag glömmer hälften av vad jag från början skulle handlat.
Och ändå så mycket idéer och tankar om vad jag skulle kunna göra. Hur mycket jag skulle vilja göra! Ett konstant eko, som maler och maler om nya kreativa upplägg jag kan tänka mig att göra. En läkare sa att jag var splittrad? Oj, hur förorättad jag blev av den kommentaren. Jag hatar folk som säger att jag är splittrad, jag har fått hört det så många gånger under min uppväxt. Hur misslyckad splittrad betyder.
Jag dövar mig med att handla kläder, saker till ungarna. Det är inget svårt, att handla. Det är nog det enda som är kul, att gå omkring bland gamla kläder och köpa sånt som vi egentligen inte behöver. På måndag ska jag till en drogterapeut, och eftersom jag tror att allt missbruk kommer ur känslor, och tankar så ska det bli bra känns det.
Jag ska försöka ha en liten blogg där jag bloggar allt ifrån mobilen, det jag ser och tänker när jag är ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar