Massa minnen har kommit till mig, de dyker upp mest precis när jag ska gå och lägga mig. Hur mycket jag skulle vilja dela dessa minnen med någon, skriva en bok. Och den bistre säger; "Va tror du att du är? Vem ska läsa den?".
Men ändå, finns så mycket tankar och erfarenheter som jag skulle vilja dela med mig och som kanske kan hjälpa någon annan.
Mycket tankar kring hur mycket destruktivt det var i min barndom, känns som wannabe att vilja dela dessa, men ändå. Det är ju så mycket i barndomen som formar en människa, och så mycket som i mig ligger kvar som skärvor som också gör ont, och skaver. Som gör att jag inte lever mitt liv fullt ut.
En dag ska jag skriva om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar