Jag litar mer på mig själv nu, dels för att jag kommer få hjälp och dels för att jag faktiskt tog ett beslut som var bra för mig. Jag vet skillnaden och kan ta ansvar för om V mående påverkar mig negativt igen.
För 5 år sen hade jag inte den kraften jag har gentemot V, till den man jag hade en väldigt destruktiv kärleksrelation med. Han var fd (?) missbrukare som hade metadon, som jag fick reda på direkt. I vanliga fall hade jag sprungit fort därifrån, men mitt högmod satte in och rationaliserade bort alla varningssignaler i mig. Jag kände verkligen kärlek till den här mannen, älskade honom mycket. Men jag var inte trygg i vår relation. Han återföll i missbruk och förnekade (var därför, var inte så mycket, pga dig osv) och jag var verkligen illa ute, i mitt missbruk till honom. Jag letade efter en sanning ifrån honom, en ärlig önskan. Allt jag fick var oftast lögner, för mig. Idag är jag helt övertygad om att han verkligen trodde han var ärlig emot mig. Missbruket är en väldigt stark kraft.
När jag efter lång tid av hot, förståelse och skrik, tog all min kraft att lämna honom (eller bli lämnad) så kunde jag absolut inte ha någon helst kontakt med honom. Han var för mig som ebb drog, jag vet inte än idag (5 år) skulle klara att sätta emot den makt han har över mig. Kanske skulle jag förstå hur hans beteende hakar i mitt beroende att förstå, tycka om, känna mig lite bättre osv. Men jag skulle inte våga testa.
Han träffade en ny kvinna. Och jag kommer ihåg hur jag förstod att hans rädsla för att vara själv verkligen visade sig när han sa ;
"Men du är väl medveten om att jag måste hitta en ny kvinna nu? (om du lämnar mig)"
Jag blev inte älskad utan jag var ett objekt för hans skräck för att vara ensam. Jag var den som skulle fylla hans behov. Det är inte kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar